…Jah Hollis att bli en trist kille. I dag har det varit en sisyfosdag, en dag då jag jobbat och jobbat och hela tiden känt som jag inte kommit någonstans. Och jag har inte ens haft ro att äta något vettigt, utan levt (vi talar här om elva–tolv timmar) på kaffe från automaten.
Förvisso blev jag klar till slut, men så känner jag mig själv helt slut. Jag missade sista tåget hem till civilisationen (nåja) vilket innebär att jag kommer att få trampa hem till fots till min övernattningslägenhet.
Detta genom snödrivor och i isande blåst och rykande snö. Bara för att sova några timmar i en alldeles för liten och hård slaf och sedan ta mig till stationen för att sitta nära en timme på ett slitet och, förmodligen, fullpackat tåg för att äntligen komma hem till det överbelastade lager jag kallar mitt hem.
Många gånger har jag frågat mig: är det värt det?
Men det enda jag känner just nu är: Bara jobb och ingen lek får Jah Hollis att bli en trist kille. Seen?
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar