Vi jobbade undan bra i kväll, den sista kvällen innan min långledighet. Så i rimlig tid kunde vi fyra som kämpat denna näst sista dag i februari 2007 sätta oss i F:s bil och dra mot Malmö.
Och nu sitter jag här, hemma i mitt lilla hem, och njuter av en nyöppnad St Feuillien Blonde. Det är en belgisk klosteröl (dock inte trappist) jag aldrig tidigare smakat, men den känns som en dryck för gudar.
Jag har räknat ut att jag, de senaste nio dagarna (inklusive lördagen då jag var ledig) har jobbat mer än 80 timmar. Och det känns, framförallt i skallen.
Och ibland undrar jag, som jag väl skrivit förr, om det verkligen är värt det. Förvisso tjänar jag en god slant, men pengar är väl inte allt.
Det är å andra sidan lätt att slänga ur sig sådant; men man ska ju ha något att leva på också.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar