Just i detta ögonblick som jag skriver detta, spelar Rolling Stones på Ullevi i Göteborg. Jag var faktiskt erbjuden ett par biljetter till reapris, men då skulle man ju fixa resa och boende med kort varsel, och jag tror inte det längre är värt besväret.
Jag har sett Rolling Stones ett antal gånger nu, och det känns som det varit ungefär samma cirkus de senaste gångerna. Och på ett ungefär samma låtar i ungefär samma versioner.
Möjligen kan man, som vi gjorde senast de var i Köpenhamn, åka över ett gäng och göra sig en glad dag med Stones som lite grädde på moset. Men jag har tröttnat lite på det där att stå och trängas med tiotusentals andra och få sendrag i nacken när man försöker se vad som händer på scenen därframme.
Men visst, har man inte sett Stones någon gång kanske det kan vara spännande att få se gubbarna i aktion. Ett spektakel av grandiosa mått är det, den saken är säker.
Jag är för övrigt erbjuden biljetter till konserten i Köpenhamn på söndag, 2 300 spänn för två sittplatser (det är inköpspris).
Jag har sett lurendrejare som säljer ståplatser för ett ännu högre pris.
Jag hoppas innerligt att dom inte blir av med sina biljetter.
Jah Hollis
PS. Varför har man sådana här mastodontkonserter på platt underlag? Om platsen för publiken lutade lite lätt framåt mot scenen skulle ju alla kunna se bättre, antar jag. DS.
3 kommentarer:
Ähh, glöm det. Stones borde ha lagt av för femton år sedan, då de stod på topp. Nu är det mest sorgligt att se. Ingen utveckling eller framåtanda. De lever bara på gamla lagrar och drar en repa runt världen för att fylla på i kassorna ivrigt påhejade av fansen.
Hur många av fansen är *egentligen* besvikna på sina gamla idoler är svårt att sia om. Man svär ju inte i kyrkan...
Jag tycker att konserten var heeelt fantastisk!!! Jag älskar låtarna och allt! Bra låtar av legender! Det handlar inte om att tycka så för att man ska, utan att jag njuter varje sekund när jag ser dem! Hur många band får så många att känna så mycket?
Först får vi väl reda upp det där med legender. En legend är något påhittat, något som inte finns. Rolling Stones finns och ska alltså benämnas legendarer, ett legendariskt band. Inte legender.
"Hur många band får så många att känna så mycket?" Jag vet inte om det har med mängden att göra, men senast jag såg Stones fick dom mig inte att känna det där du kände.
Däremot skulle jag kunna tänka mig att slanta upp en del stålar för att få se dom i en intim miljö, typ en rockklubb.
Den här stadiumvarianten känns passé när man kommer upp i min ålder (fast jag är yngre än samtliga i Stones).
Men visst är det kul att det finns folk som kan känna som du fortfarande.
Skicka en kommentar