Twingly statistik

söndag 6 oktober 2013

En galen bilresa Malmö–Herning tur och retur

Resan har börjat och jag är på väg
över Öresundsbron mot Danmark.
Sneum å ligger inte så rasande långt
från Esbjerg på Jyllands västkust.
Målet för resan. Boxen, konsertlokalen
Jyske Bank Boxen i Herning.
Och så Peter Gabriels strålande konsert
innan det var dags att vända hem igen.

För en vecka sedan, natten mellan den 28 och 29 september. satt jag i min bil på en mörk parkeringsplats på en gräsplan i danska staden Herning på Jylland.
Jag hade varit i den stora konsertarenan Boxen en bit därifrån och sett Peter Gabriel göra en strålande start på sin nu pågående europeiska turné.
Nu väntade jag på att de som hade mest bråttom skulle lämna p-platsen så att jag i lugn och ro kunde ta mig tillbaka ut på motorvägen där jag kommit in till Herning för att nu dra över 30 mil mot Malmö.
Ur-planen var att jag skulle ha kommit med tåg till Herning, tagit in på hotell i stan, sovit över och tagit tåget tillbaka till Köpenhamn/Malmö på söndagen.
Nu visade det sig att det inte fanns ett ledigt hotellrum att uppbringa på flera mils radie så jag tog helt enkelt bilen och drog mitt på lördagen iväg över Öresundsbron i ett strålande solsken.
Fram till, och över, den imponerande Store Bæltbron var det inga som helst problem. Men när jag av en ren händelse fick höra ett trafikmeddelande på dansk radio kastades allt över ände.
Jag lyckades höra orden ”fullständig stopp i båda retninger” och ”motorvejen”. När det senare kom ett nytt meddelande om att det fortfarande var helt igenkorkat så fattade jag att det gällde den motorväg jag skulle ta in på efter Lille Bæltbron (ja det finns en stor och en liten) för att komma snabbast till Herning.
Till saken hör nu att man i Danmark har ett mycket märkligt vägvisningssystem och att jag inte har gps utan bara en (jättefin) europeisk vägkarta tryckt innan Store Bältbron och ett antal danska motorvägar byggdes.
Så för att komma bort från trafikproppen kastade jag mig i vad som närmast var i blindo in på diverse småvägar i hopp om att komma fram till Herning i tid.
Det gjorde jag förvisso efter att ha varit nästan ute vid Nordsjön vid Esbjerg och efter att ha sett mycket av den jylländska vildmarken.
Efter vägvisning av en snäll dansk hotellreceptionist lyckads jag också ta mig fram till själva arenan Boxen.
Och nu skulle jag hem till Malmö igen och det borde ju bara vara att dra den nu öppnade motorvägen tillbaka.
Men först gällde det att hitta påfarten i mörkret i en stad som var närmast folktom och man inte kunde fråga någon om vägen.
För att göra en lång historia kort, och efter att ha varit inne och snurrat på en enkelriktad gågata, hittade jag med en chansning ut på motorvägen (åt rätt håll).
Jag ångade på under en fantastisk stjärnhimmel och en stor månskära som steg över horisonten. Nu var det vara att sikta på de båda Bæltbroarna och sedan ge järnet mot Öresundsbron.
Jag passerade Legoland och när jag sedan passerade Jysk bäddfabrik började jag fatta att jag missat den rätta vägen vid en av dessa märkliga trafikvisningsskyltar man har i grannlandet och var på väg norrut igen. 
Det var bara att göra en u-sväng för att komma på rätt spår igen och sedan att försöka hålla sig på det.
Aldrig tidigare har Öresundsbron känts så lång som denna sena natt.
Klockan fem kunde jag lämna bilen på min parkering och vackla upp och sova.
Äventyret kostade mig en smärre förmögenhet, bara broavgifterna över de två stora broarna kostade en bra bit över tusen kronor.
Men var värt det. Ja, det var det.

Jah Hollis

PS. Del ett i berättelsen om Peter Gabrielkonserten hittar ni här. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer:

Eva Nygren sa...

Wow, en sådan historia! Kul att det var värt det, det låter som att hotell dock hade varit ett bättre alternativ. Fantastiskt att du kunde njuta av både natur och stjärnhimmel. Jag hade nog mest varit förbannad, jag.

Jah Hollis sa...

Jo, men det alternativet fanns ju inte. Och det fanns egentligen inget att bli förbannad för, det handlade bara om pengar. Fast ett tag var jag rädd att jag kört vilse, både på vägen dit och vägen hem. Men det löste sig. :-)

BP sa...

Kan inte låta bli att le stort här - nej jag visar ingen skadeglädje, långt därifrån. Det där kunde ha hänt mig, utan minsta tvekan. Jag/vi har heller GPS och förlitar oss på gamla, goda men även nyare kartor i fina tjocka böcker. Med mannen som navigatör kommer vi nästan alltid fram. Själv har jg inte begåvats med lokalsinne, så jag ler över det faktum att jag inte är ensam om det.
Det som förvånar mig att dessa broar är så svindyra.
Bra att du inte ångrar utgifterna, som troligen blivit ännu högre om du hade tagit in på ett hotell som dessutom inte ens fanns;-)

ulla laiho sa...

Det där med att hitta som i sin egen ficka tror jag inte på. Ingen karta eller GPS i världen kan få mig att hitta. Mina fickor är dessutom alltid tomma - kanske förklaringen ... Får förlita mig på min man jag också.

Anni sa...

Gissar att du körde i ett rus på hemvägen, i alla fall de första tjugo milen. Härlig läsning!